Patienser, eller olika former av kortspelet “solitaire”, har under århundraden roat människor världen över. Många av oss ser patiens som ett lugnt tidsfördriv, vissa som en individuell tävling. För den tävlingsinriktade och envisa finns det patiensvarianter där ute som är betydligt mer utmanande än den klassiska Harpan-patiensen som finns förinstallerad på i princip alla Windows-datorer. I den här artikeln tittar vi på några av de svåraste patienserna. Det här är spel som kräver strategi, minne och en gnutta tur för att gå ut.
Canfield
En klassiker som ofta nämns i sammanhanget om utmanande patienser är Canfield, ett spel som enligt traditionen sägs ha uppkommit vid ett kasino i Saratoga Springs, New York. På samma sätt som dagens casinon erbjuder slotspel med bonusköpfunktion för extra valmöjligheter, bygger Canfield på att man klokt utnyttjar sina möjligheter när korten vänds upp. I Canfield börjar man med en ”reservhög” av kort, vilka kan bli helt avgörande för spelets utgång. För att lyckas gäller det att planera noggrant när man ska vända upp korten och hur man bygger stiftelserna. Den oförutsägbara karaktären hos de dolda korten gör att varje parti kan te sig hopplöst, men med ihärdighet och strategiskt tänkande finns ändå en chans att gå ut.
Spider
Ett annat spel som ofta nämns bland de mest krävande patienserna är Spider, där man använder två kortlekar. Målet är att lägga korten i sekvenser från kung ner till ess i samma färg. Vid lägre svårighetsgrad spelar man kanske med bara en färg, men när man ökar till alla fyra färger blir spelet raskt mycket svårare. Här gäller det att ständigt balansera behovet av att vända fler kort mot risken att ”låsa” hela tableaun. Spider belönar de som har tålamod och förmågan att se möjligheter i varje drag. Ändå kan även en skicklig spelare ibland bli helt strandsatt på grund av hur korten råkar falla.
Forty Thieves
En annan klassisk patiens, också med två kortlekar, är Forty Thieves. Här lägger man upp korten i åtta högar, och varje kort i tableaun måste byggas i fallande ordning och i samma färg. Detta begränsar spelmöjligheterna rejält och ställer höga krav på planering. Varje kort flyttas med stor omsorg, och felsteg kan göra att viktiga kort fastnar längst ned i en hög. Det gäller att hela tiden väga fördelarna mot riskerna i varje drag. Med rätt strategi och lite tur kan man lyckas gå ut, men det sker sällan på första försöket.
Scorpion
För den som söker något riktigt annorlunda finns Scorpion, som blandar element från både Spider och Forty Thieves. Här är antalet högar färre, men du har större frihet att flytta kort i tableaun. I början kan det kännas befriande att man kan vara kreativ och ändra planen när man vill. Ändå är Scorpion beryktat för att snabbt straffa den som flyttar utan att tänka långsiktigt. En förhastad flytt kan stänga in ett nyckelkort och göra det omöjligt att gå vidare.
Yukon och Interchange
Vill man höja svårighetsgraden ytterligare kan man prova Yukon eller Interchange, bägge kända för sina komplicerade regler kring hur kort får staplas och flyttas. I dessa spel betonas framför allt spelarens minnesförmåga: det gäller att hålla koll på kort som ligger dolda och veta exakt när det är läge att frigöra en viss hög. För den som klarar dessa patienser är tillfredsställelsen ofta desto större.